Tilbage i august udgav Jensen & Dalgaard billedbogen, Hvis du møder en bjørn af Martin Glaz Serup, Malin, som vi omtalte her på hjemmesiden i sidste uge.

I dette interview fortæller forfatterne Martin Glaz Serup og Malin Kivelä om samarbejdet, tankerne bag billedbogen, arbejdsprocessen, og hvorfor det lige var bjørnen, som fangede deres interesse:

Hvordan fandt eller mødte I hinanden?

Martin Glaz Serup: “Tja, egentlig mødtes Malin og jeg på den svenske folkehøjskole Norden Biskops Arnö, der ligger mellem Uppsala og Stockholm, på det såkaldte debutantkursus i 2002 eller 2003 eller sådan noget? Og vi har været venner lige siden. Linda og Malin kendte hinanden i forvejen, og jeg har det som om, jeg også kendte Linda inden, vi begynde på arbejdet her. Men det fortaber sig lidt, vi har jo været i gang med bogen længe, i mange år…”

Malin Kivelä: “Det var år 2003! Och Linda parades jag ihop med av vårt förlag, när jag skrivit manuset till min första barnbok Den förträfflige her Glad, och den behövde en illustratör. Det var år 2004. Vi har varit vänner sen dess, och samarbetat, gjort ytterligare två bilderböcker tillsammans och bl.a. varit på skolturné på den finlandssvenska landsbygden tillsammans. Vi körde runt i snöyran och bodde på hotell i diverse mysiga småstäder. Det var lyx!”

Hvornår startede idéen?

MGS: “Jeg tror det hele begyndte med, at Malin og jeg havde læst sådan en brochure om, hvad man skal gøre, hvis man møder en bjørn, og det virkede jo faktisk som om, man ikke kunne stille noget op, som om bjørnen virkelig var bedre til alt… Det lavede vi sjov med, og ud af det voksede idéen til bogen frem”

MK: “Som jag minns det, så var det Martin som hade varit på resa i finska ödemarken och där stött på – INTE på en björn tyvärr – men en BROSCHYR om vad man ska göra, om man möter en björn. Helt relevant info i de trakterna! Sen sågs vi på en fest, och Martin var upprörd över, att björnarna verkar kunna allt bättre än vi. Och vi skrattade och skrattade och kom på en del små saker, som vi nog faktiskt troligan ändå kan bättre än björnen, som att skriva på dator och så. Och tänkte vi kunde göra något på det där. Det här var kanske sju år sen, och så har tanken levt och utvecklats och mognat och marinerats till den här boken, de sista åren med Linda involverad i arbetet.”

Hvor længe har I arbejdet på bogen, og hvordan har samarbejdet fundet sted?

MGS: “Malin og jeg skrev først på manuskriptet et par år, vi sendte det frem og tilbage og rettede til og rettede til, og så viste vi det til det finlandssvenske forlag Förlaget, som antog det. Men vi VILLE have, at Linda skulle tegne bogen, og hun havde travlt, så vi måtte stille os om bag i køen og vente, og der stod vi også et par år, så måske bogen har været på vej i fire år eller noget? I år er den så udkommet næsten simultant på tre sprog i Finland, Sverige og Danmark.”

MK: “Ja! Jag minns, när jag var i Berlin ca våren 2018 i en vecka, och vi mejlade den här historien fram och tillbaka som besatta. Jag skulle egentligen skriva något helt annat, men björnen tog över. Jag gjorde knappt något annat i Berlin än satt och mejlade Martin.”

Hvorfor har I valgt bjørnen som figur?

MGS: “Godt spørgsmål, det svarer Malin på!”

MK: “Haha! Dels var det den där broschyren, som liksom satte det på plats. Och i Finland finns det faktiskt folk, som har sett björnar, jag känner ganska många, björnen är en figur som liksom figurerar, både i skogarna (inte helt allmänt men det händer alltså) och i våra sinnen, som något större än livet: det ultimata mötet: Det största man kan möta. Björnen kan man inte annat än respektera, för den är större, starkare, snabbare, vackrare, sällsyntare än människan. I finska språket finns en massa ord för björnen, det är historiskt sett det mest mytiska djuret. Idag är det nog också som nån slags seriefigur för oss, som bor i städerna i alla fall, det är liksom för bra för att vara sant, att det verkligen lever såna där varelser i skogarna nånstans. För mig personligen symboliserar björnen naturen; det okontrollerbara, vackra, farliga, gåtfulla, som jag inte kan bemästra genom att prata eller skämta eller göra mina stadsgrejer inför. Björnen lever sitt eget liv och bryr sig inte det minsta om mig, även om jag bryr mig om den.”